Tidigare forskning om maktkoncentration inom kommunpolitiken har haft ett starkt fokus på det genomsnittliga antalet uppdrag som kommunpolitiker har. En ökande koncentration av uppdrag har framställts som ett problem, särskilt i mindre kommuner. Nu visar en undersökning från Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, att det inte ger hela bilden. Det finns även en stor ojämlikhet där ett fåtal politiker i regel ansvarar för en stor andel av uppdragen.
Totalt 27 kommuner ingår i undersökningen. Resultatet visar att det finns en minoritet av politiker som har mellan fem och tio uppdrag samtidigt i alla kommuner som studerats. En majoritet av politikerna har endast ett till två uppdrag.
– Det speglar en utveckling vi sett över en längre tid, att det finns en professionalisering där ett fåtal heltidspolitiker som är kommunalråd och sitter i kommunstyrelsen har stor makt och i regel många uppdrag, medan det finns ganska många fritidspolitiker som har ett fåtal uppdrag, säger Gissur Ó Erlingsson, professor i statsvetenskap på CKS och en av rapportens författare.
– Detta har organisatoriska fördelar eftersom heltidspolitiker har mer tid att sätta sig in i kommunens verksamhet, men samtidigt riskerar det att skapa en avgränsad elit där information och makt samlas, något som i värsta fall kan leda till sämre transparens och en klyfta till övriga fritidspolitiker och väljarna, fortsätter Erlingsson.
– Det finns inget enkelt svar på hur kommuner borde organisera sig eller hur decentraliserad makten borde vara. Det är rimligt att heltidsarvoderade politiker med mer tid och kunskap har mer ansvar och inflytande än fritidspolitiker. Samtidigt är en bred demokratisk representation och maktdelning positivt för demokratin. Vårt främsta mål med rapporten är att öka medvetenheten om detta och främja en öppen diskussion om kommunernas politiska strukturer och deras påverkan på maktbalansen i kommunerna, säger Emanuel Wittberg, postdoktor och forskare på CKS och en av författarna till rapporten.
Totalt 27 kommuner ingår i undersökningen. Resultatet visar att det finns en minoritet av politiker som har mellan fem och tio uppdrag samtidigt i alla kommuner som studerats. En majoritet av politikerna har endast ett till två uppdrag.
– Det speglar en utveckling vi sett över en längre tid, att det finns en professionalisering där ett fåtal heltidspolitiker som är kommunalråd och sitter i kommunstyrelsen har stor makt och i regel många uppdrag, medan det finns ganska många fritidspolitiker som har ett fåtal uppdrag, säger Gissur Ó Erlingsson, professor i statsvetenskap på CKS och en av rapportens författare.
– Detta har organisatoriska fördelar eftersom heltidspolitiker har mer tid att sätta sig in i kommunens verksamhet, men samtidigt riskerar det att skapa en avgränsad elit där information och makt samlas, något som i värsta fall kan leda till sämre transparens och en klyfta till övriga fritidspolitiker och väljarna, fortsätter Erlingsson.
Kommunernas organisering spelar roll
Rapporten visar också att hur kommunerna väljer att organisera sig påverkar det genomsnittliga antalet uppdrag och ojämlikheten i fördelningen av dessa. Mindre kommuner har generellt sett en högre koncentration av uppdrag, men det finns variation även bland liknande kommuner. Mindre kommuner skulle kunna minska uppdragskoncentrationen genom att minska antalet politiska institutioner och öka spridningen av uppdrag bland aktiva politiker.– Det finns inget enkelt svar på hur kommuner borde organisera sig eller hur decentraliserad makten borde vara. Det är rimligt att heltidsarvoderade politiker med mer tid och kunskap har mer ansvar och inflytande än fritidspolitiker. Samtidigt är en bred demokratisk representation och maktdelning positivt för demokratin. Vårt främsta mål med rapporten är att öka medvetenheten om detta och främja en öppen diskussion om kommunernas politiska strukturer och deras påverkan på maktbalansen i kommunerna, säger Emanuel Wittberg, postdoktor och forskare på CKS och en av författarna till rapporten.
