I en ny doktorsavhandling från Linköpings universitet har Albin Algotson studerat hur den entreprenöriella logiken präglar svenska kommuners arbete. Genom att studera hur kommuner jobbar med lokal utveckling och tillväxtfrågor tittar han närmare på vad entreprenörskapsidealet gör med offentliga organisationers legitimitet och vårt sätt att förstå dem.
Att offentliga förvaltningar efterfrågar en entreprenörsanda hos kreativa medarbetare som tar initiativ och mobiliserar för att driva igenom förslag är inget nytt. Det har uppmärksammats under en längre tid och är numera ganska vanligt förekommande i till exempel kommunal förvaltning.
Det som kan uppfattas som anmärkningsvärt är att denna entreprenöriella logik, som tidigare setts som avvikande, numera kan ses som en norm. Men den byråkratiska förvaltningen lever också kvar i allra högsta grad. När de två ställs emot varandra framträder de som starka motsatser.
Motsättningar på gott och ont
Algotson menar att den entreprenöriella logiken kommer till uttryck när vaga politiska beslut verkställs av en flexibel och förändringsorienterad förvaltningsorganisation. Här är det en fördel att tänka nytt och välja oprövade vägar. Det är förvaltningen som har initiativet, är kreativ och proaktiv. Motsatsen är den mer traditionella byråkratiska förvaltningsmodellen, som är utvecklad för att värna om vissa demokratiska värden som opartiskhet och legalitet. Här är förvaltningen mer neutral medan politiken har initiativet.
– Motsättningarna mellan de två logikerna behöver inte nödvändigtvis vara fel i alla lägen, men vi måste ändå vara uppmärksamma på dem. Motsättningarna finns och det är något som väljare, politiker och tjänstepersoner bör vara medvetna om och förhålla sig till, säger Albin Algotsson.
– Ett exempel kan vara ett utvecklingsprojekt på landsbygden där de kreativa entreprenöriella tjänstepersonerna styr. De engagerar medborgarna, bjuder in till stormöten och tillsätter likasinnade i projekt för att driva igenom sina frågor. Här finns det en risk för att politiker och medborgare får en väldigt reaktiv roll i förhållande till förvaltningen, fortsätter Algotson.
Trender i samhället driver utvecklingen
Vad är det då som har gjort att entreprenörskap blivit så eftertraktat? Här menar Algotson att det finns flera trender i hur offentliga organisationer har utvecklats de senaste 20 åren. Samhället har utvecklats och förändrats och offentliga organisationer har blivit alltmer lika företag i sina sätt att fungera. I den utvecklingen ses entreprenörskap som en tillgång.
– Det är ingen kontroversiell eller överraskande utveckling, vi har sett den komma och ser att även offentlig förvaltning behöver hänga med. Kravspecifikationerna på metoder och arbetssätt behöver ändras och det är förmodligen det som har skett på flera områden, säger Algotson.
En annan trend innebär att offentlig förvaltning jobbar mer tvärsektoriellt i dag än för tio år sedan. Många frågor, till exempel tillväxt och attraktionskraft spänner över flera sektorer. Där ingår även frågor kring fysisk planering, utbildning, tillstånd och sociala frågor. Arbetet sker också mellan flera olika nivåer; kommuner, regioner, stat och EU. Sammantaget driver det här efterfrågan på kreativa och kommunicerande individer som kan röra sig mellan de olika sektorerna och nivåerna.
– Det behövs entreprenörer som syr ihop allt, ser till att alla blir nöjda och får det de vill. Rollen går ut på att paketera saker på ett visst sätt så att alla tycker att de får det de vill ha, säger Albin Algotson.
Logiken i konflikt och harmoni
Sammanfattningsvis konstaterar Albin Algotson att entreprenörskapets logik är både i konflikt och harmoni med sin samtid. Å ena sidan står den i kontrast mot den byråkratisk-rationella logiken, å andra sidan befinner den sig i harmoni med flera aktuella förvaltningspolitiska trender. Genom avhandlingen hoppas Algotson kunna bidra till ett mer strukturerat och underbyggt samtal i kommunsverige, kring de skiftande logiker som många kommunföreträdare säger sig ha praktisk erfarenhet av.
Det empiriska materialet i avhandlingen är insamlat i samband med ett följeforskningsprojekt som finansierats av Tillväxtverket. Tio kommuner deltog i projektet; Flen, Gotland, Haninge, Härjedalen, Kramfors, Munkedal, Surahammar, Vimmerby, Östhammar och Överkalix.
