Men det som skulle bli en uppr盲ttelse blev f枚r m氓nga en besvikelse. Bara 46 procent av de som s枚kte ers盲ttning fick det. Den l氓ga siffran sticker ut i j盲mf枚relse med ers盲ttningssystem i andra l盲nder.
鈥� Statens tanke var att s盲ga 鈥漹i erk盲nner att det ni blev utsatta f枚r 盲r fel, och vi tar avst氓nd fr氓n det鈥�. D氓 blir det problematiskt n盲r h盲lften av de som s枚kt inte f氓r detta erk盲nnande. F枚r den enskilda individen 盲r det en tragedi. Vi ville unders枚ka varf枚r s氓 f氓 fick ett erk盲nnande och d盲rmed f枚ruts盲ttningar f枚r uppr盲ttelse, s盲ger Johanna Sk枚ld, professor p氓 Tema barn vid Link枚pings universitet och tidigare utredningssekreterare i den statliga Vanv氓rdsutredningen.
Inkonsekvens och r盲ttsos盲kerhet
Johanna Sk枚ld och hennes kollegor Bengt Sandin och Johanna Schiratzki har granskat besluten f枚r en fj盲rdedel av de 5285 inkomna ans枚kningarna. De ville veta p氓 vilka grunder ers盲ttningsn盲mnden nekade ers盲ttning samt hur n盲mnden bed枚mde de s枚kandes ber盲ttelser.
Resultatet, som publicerats i Scandinavian Journal of History, visar att flest fick avslag f枚r att vanv氓rden inte ans氓gs allvarlig nog. Vad som var allvarligt bed枚mdes utifr氓n vad som ans氓gs vara normal uppfostran vid tidpunkten f枚r h盲ndelserna, samt hur l氓ngvarig vanv氓rden var. Det g盲llde allts氓 f枚r de s枚kande att bevisa att den vanv氓rd de utsatts f枚r var ut枚ver det normala p氓 den tiden, utan att veta vad ers盲ttningsn盲mnden klassade som normalt. Studien visar ocks氓 att ers盲ttningsn盲mnden betraktade kroppslig bestraffning som n氓got normalt under denna tid.
Av de beviljade ans枚kningarna visade forskarnas genomg氓ng att barnen ofta tillfogats skador med tillhyggen eller n盲r de var avkl盲dda. Det fanns dock en inkonsekvens i vilka som tilldelats ers盲ttning eller inte, och den vetenskapliga artikeln pekar p氓 r盲ttsos盲kerheten i detta.
