Foto Per Jensen
Hönsen är jordens vanligaste fåglar. Över 20 miljarder individer finns på jorden i denna stund. Alla härstammar från det Sydostasiatiska röda djungelhönset, som tämjdes och domesticerades av människan för ca 10 000 år sedan. Resultaten i den aktuella studien visar att när våra förfäder valde ut de tamaste individerna för att avla fram de höns som blev husdjur kan de samtidigt omedvetet ha valt ut höns med en annorlunda hjärna, som kanske var mer lämpad för ett liv bland människor. Fynden publiceras i tidskriften Royal Society Open Science. Foto Charlotte Perhammar
Forskarna Rebecca Katajamaa och Per Jensen utgick från en grupp vilda röda djungelhöns och valde under tio generationer ut de föräldradjur som var minst rädda för människor i ett standardiserat test. En annan grupp bestod av de som var mest rädda. På det här sättet menar forskarna att de efterhärmat det som måste ha varit det allra viktigaste i den tidiga domesticeringen, nämligen att djuren blev möjliga att göra tama.
Mindre hjärnor
Ett något oväntat resultat av aveln var att de tama fåglarnas hjärnor blev gradvis mindre i förhållande till kroppsstorleken, vilket speglar det som hänt med dagens tamhöns under domesticeringen. Det gäller särskilt hjärnstammen, en primitiv del av hjärnan som bland annat är inblandad i vissa stressreaktioner. Hjärnstammen var oproportionellt liten hos djuren som inte var särskilt rädda av sig.
För att se om hjärnans annorlunda storlek och sammansättning påverkar hönsens förmåga att lära gjorde forskarna två olika beteendetest. I ett test undersökte de hur snabbt hönsen vande sig vid något som kunde uppfattas som skrämmande, men som var ofarligt, i det här fallet en blinkande lampa. De tama hönsen var betydligt snabbare på att vänja sig och sluta reagera på retningen. Foto IFM, Linkoping University
– Vi tror att förmågan att snabbt vänja sig är en egenskap som är gynnsam för de höns som ska leva bland människor, där okända och skrämmande, men ofarliga, händelser tillhör vardagen, säger Rebecca Katajamaa, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Forskarna mätte också om hönsen skilde sig åt i förmåga att lära sig att associera två saker med varandra, exempelvis att koppla ihop ett visst mönster med mat, något som kallas associativ inlärning. Men de fann inga skillnader mellan de två grupperna.
Det går inte att veta om beteendeskillnaderna i studien hänger direkt ihop med de skillnader som forskarna hittade i hjärnans storlek och sammansättning. Det är en möjlighet som forskargruppen ska undersöka vidare. Foto Charlotte Perhammar
– Vår studie belyser inte bara hur det kan ha gått till när höns – och kanske andra arter – domesticerades. Den kan också ge nya insikter om hur hjärnans uppbyggnad är kopplad till olikheter i beteende mellan individer och arter, säger Per Jensen, professor vid IFM vid Linköpings universitet.
Forskningen har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet.
Artikeln: “”, Katajamaa R, Jensen P. (2020), Royal Society Open Science 7: 200628, publicerad online 26 augusti 2020, doi: 10.1098/rsos.200628
