Vid första anblicken kan Ăstersjöregionen verka ointressant för havsforskare som fokuserar pĂ„ vĂ€rldshaven. Ăstersjön Ă€r relativt grund, har lĂ„g salthalt jĂ€mfört med oceanerna och en smal förbindelse med Nordatlanten. Men antagandet kan inte vara mer felaktigt, hĂ€vdar 26 forskare frĂ„n sju lĂ€nder i en artikel i tidskriften Science Advances.
Enligt forskarteamet kan Ăstersjön fungera som ett slags tidsmaskin, som hjĂ€lper havsforskare att bĂ€ttre förutse kommande globala förĂ€ndringar. Innanhavets lilla vattenvolym och det lĂ„ngsamma vattenutbytet med Nordatlanten gör att effekter förstĂ€rks och mĂ„nga processer och interaktioner sker med en högre hastighet Ă€n i andra hav.
Att förĂ€ndringarna gĂ„r snabbare i Ăstersjön Ă€n i övriga hav beror ocksĂ„ pĂ„ den intensiva anvĂ€ndningen av havet och omgivande landomrĂ„den. Nio lĂ€nder grĂ€nsar direkt till Ăstersjön, alla högt industrialiserade och med tĂ€tt befolkade kustomrĂ„den. Ăven det intensiva jordbruket och ett högt fisketryck pĂ„verkar.
â VĂ„ra data utgör en bra bas för vetenskapligt grundade beslut kring resursanvĂ€ndning i regionen â pĂ„ en nivĂ„ som fĂ„ regioner i vĂ€rlden kan uppvisa, sĂ€ger Karin Tonderski, docent i ekologi vid Linköpings universitet och en av författarna till studien.
ĂstersjölĂ€nderna har tillsammans lyckats minska belastningen av nĂ€ringsĂ€mnen sedan 1980-talet, och de har Ă€ven lyckats vĂ€nda minskningen av de stora rovdjurens populationer och bromsat överfiskningen.
â FörĂ€ndringarna har varit extra dramatiska i Ăstersjön, men eftersom en del av problemen framgĂ„ngsrikt har börjat Ă„tgĂ€rdas dĂ€r, kan regionen ses som en modellregion för vad som kan förvĂ€ntas och vad man skulle kunna göra Ă„t framtida utmaningar, sĂ€ger Karin Tonderski.
The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Reusch, T. H. B., J. Dierking, H. Andersson, E. Bonsdorff, J. Carstensen, M. Casini, M. Czajkowski, B. Hasler, K. Hinsby, K. HyytiÀinen, K. Johannesson, S. Jomaa, V. Jormalainen, H. Kuosa, S. Kurland, L. Laikre, B. R. MacKenzie, P. Margonski, F. Melzner, D. Oesterwind, H. Ojaveer, J. C. Refsgaard, A. Sandström, G. Schwarz, K. Tonderski, M. Winder, M. Zandersen (2018): Sci. Adv. 2018;4: http://dx.doi.org/10.1126/sciadv.aar8195
Deltagande institutioner:
GEOMAR Helmholtz Centrum för Marin Forskning, Kiel (Tyskland), Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, Norrköping (Sverige), Ă bo Akademi, Ă bo (Finland), Ă rhus Universitet, Roskilde (Danmark), Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil (Sverige), Warszawa Universitet, Warszawa (Polen), Danmarks och Grönlands Geologiska undersökningar, Köpenhamn (Danmark), Helsingfors Universitet, Helsingfors (Finland), Göteborgs Universitet, Strömstad (Sverige), Helmholtz Centrum för Miljöforskning UFZ, Magdeburg (Tyskland), Ă bo Universitet, Ă bo, (Finland), Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors (Finland), Stockholms Universitet, Stockholm (Sverige), Danmarks Tekniska Universitet, Kongens Lyngby (Danmark), Nationella Forskningsinstitutet för Marint fiske, Gdynia (Polen), Thuenen Institut för Ăstersjöfiske, Rostock, (Tyskland), Estlands Marina Institut, Tartu Universitet, Tartu (Estland), LuleĂ„s Tekniska Universitet, LuleĂ„ (Sverige), Thuenen Institut för Jordbruksekonomi, Braunschweig (Tyskland), Linköpings Universitet, Linköping (Sverige)
Artiklar och pressmeddelanden med liknande innehÄll har skickats ut frÄn sÄvÀl Göteborgs universitet i Sverige som internationellt via GEOMAR.
Enligt forskarteamet kan Ăstersjön fungera som ett slags tidsmaskin, som hjĂ€lper havsforskare att bĂ€ttre förutse kommande globala förĂ€ndringar. Innanhavets lilla vattenvolym och det lĂ„ngsamma vattenutbytet med Nordatlanten gör att effekter förstĂ€rks och mĂ„nga processer och interaktioner sker med en högre hastighet Ă€n i andra hav.
Effekter förstĂ€rks i Ăstersjön
De framtida förĂ€ndringar som förutspĂ„s för vĂ€rldshaven kan observeras i Ăstersjön redan idag. VĂ€rldshaven har vĂ€rmts upp cirka 0,5°C under de senaste 30 Ă„ren, medan Ăstersjöns vatten under samma tid vĂ€rmts upp med hela 1,5°C. Andra förĂ€ndringar Ă€r den tiofaldigt större utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av havet och de lĂ€gre pH-vĂ€rdena - som i Ăstersjön regelbundet sjunker till nivĂ„er som förvĂ€ntas i de stora oceanerna först under nĂ€sta sekel.Att förĂ€ndringarna gĂ„r snabbare i Ăstersjön Ă€n i övriga hav beror ocksĂ„ pĂ„ den intensiva anvĂ€ndningen av havet och omgivande landomrĂ„den. Nio lĂ€nder grĂ€nsar direkt till Ăstersjön, alla högt industrialiserade och med tĂ€tt befolkade kustomrĂ„den. Ăven det intensiva jordbruket och ett högt fisketryck pĂ„verkar.
Ăvervakning och samarbete underlĂ€ttar
Ăstersjön Ă€r emellertid ocksĂ„ ett av vĂ€rldens mest övervakade havsomrĂ„den. Vetenskapliga observationer och mĂ€tningar av fysikaliska och biologiska processer har pĂ„gĂ„tt sedan tidigt 1900-tal, och det finns en stark tradition av vetenskapligt samarbete mellan mĂ„nga av lĂ€nderna i regionen. Den traditionen har lett fram till att EU har startat ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för Ăstersjön, BONUS, med en forskningsagenda och en finansieringsform för regionen.â VĂ„ra data utgör en bra bas för vetenskapligt grundade beslut kring resursanvĂ€ndning i regionen â pĂ„ en nivĂ„ som fĂ„ regioner i vĂ€rlden kan uppvisa, sĂ€ger Karin Tonderski, docent i ekologi vid Linköpings universitet och en av författarna till studien.
ĂstersjölĂ€nderna har tillsammans lyckats minska belastningen av nĂ€ringsĂ€mnen sedan 1980-talet, och de har Ă€ven lyckats vĂ€nda minskningen av de stora rovdjurens populationer och bromsat överfiskningen.
Ăstersjön som modellregion
Utfiskning, uppvĂ€rmning, försurning, övergödning, syrefria bottnar och intensiv anvĂ€ndning av kustvatten Ă€r fenomen som nu observeras i alla vĂ€rldshav.â FörĂ€ndringarna har varit extra dramatiska i Ăstersjön, men eftersom en del av problemen framgĂ„ngsrikt har börjat Ă„tgĂ€rdas dĂ€r, kan regionen ses som en modellregion för vad som kan förvĂ€ntas och vad man skulle kunna göra Ă„t framtida utmaningar, sĂ€ger Karin Tonderski.
The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Reusch, T. H. B., J. Dierking, H. Andersson, E. Bonsdorff, J. Carstensen, M. Casini, M. Czajkowski, B. Hasler, K. Hinsby, K. HyytiÀinen, K. Johannesson, S. Jomaa, V. Jormalainen, H. Kuosa, S. Kurland, L. Laikre, B. R. MacKenzie, P. Margonski, F. Melzner, D. Oesterwind, H. Ojaveer, J. C. Refsgaard, A. Sandström, G. Schwarz, K. Tonderski, M. Winder, M. Zandersen (2018): Sci. Adv. 2018;4: http://dx.doi.org/10.1126/sciadv.aar8195
Deltagande institutioner:
GEOMAR Helmholtz Centrum för Marin Forskning, Kiel (Tyskland), Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, Norrköping (Sverige), Ă bo Akademi, Ă bo (Finland), Ă rhus Universitet, Roskilde (Danmark), Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil (Sverige), Warszawa Universitet, Warszawa (Polen), Danmarks och Grönlands Geologiska undersökningar, Köpenhamn (Danmark), Helsingfors Universitet, Helsingfors (Finland), Göteborgs Universitet, Strömstad (Sverige), Helmholtz Centrum för Miljöforskning UFZ, Magdeburg (Tyskland), Ă bo Universitet, Ă bo, (Finland), Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors (Finland), Stockholms Universitet, Stockholm (Sverige), Danmarks Tekniska Universitet, Kongens Lyngby (Danmark), Nationella Forskningsinstitutet för Marint fiske, Gdynia (Polen), Thuenen Institut för Ăstersjöfiske, Rostock, (Tyskland), Estlands Marina Institut, Tartu Universitet, Tartu (Estland), LuleĂ„s Tekniska Universitet, LuleĂ„ (Sverige), Thuenen Institut för Jordbruksekonomi, Braunschweig (Tyskland), Linköpings Universitet, Linköping (Sverige)
Artiklar och pressmeddelanden med liknande innehÄll har skickats ut frÄn sÄvÀl Göteborgs universitet i Sverige som internationellt via GEOMAR.
