Familjen Erling-Perssons stiftelse meddelade nyligen att forskningen inom textila muskler vid Linköpings universitet kommer att få 10 miljoner kronor för att fortsätta i ytterligare tre år. Edwin Jager, universitetslektor och chef för avdelning för sensor- och aktuatorsystem, leder arbetet i samarbete med Nils-Krister Persson, universitetslektor och docent vid Textilhögskolan i Borås.
- Tillsammans kompletterar vi varandra bra, jag har expertis i elektroaktiva polymerer och Nils-Krister i avancerade textila tekniker, säger Edwin Jager.
Forskningsområdet är relativt nytt. 2017 bevisade gruppen att konceptet funkar. Genom att belägga en garntråd med en elektroaktiv polymer lyckades man få garnet och vävda eller stickade tyger att dra ihop sig, eller förlängas. Sedan dess har Familjen Erling-Perssons stiftelse finansierat projektet. De nya anslagen finansierar ytterligare tre år av forskning.
- Nu vill vi först och främst höja textiliernas prestanda ytterligare. Genom gedigen materialforskning har vi fått tio gånger mer töjning och 16 gånger mer kraft sedan 2017 och vi kommer fortsätta arbeta på snabbheten, säger Edwin Jager.
Samarbetet mellan Edwin och Nils-Krister uppstod efter en föreläsning om smarta textilier. Edwin Jager letade efter en lösning för hur han kunde parallellkoppla sina smala prover och under föreläsningen insåg han att en väv av garn gör just det.
- Det är otroligt spännande att blanda textilteknologi och elektroaktiva polymerer. Vi använder förhistoriska väv- och stickningstekniker och kombinerar dem med toppmoderna polymerer, säger Nils-Krister Persson.
Exakt vilken framtid textila muskler har är för tidigt att säga men brist på idéer är det inte.
- Vi vill skala upp tillverkningen så att vi kan få muskelgarn som metervara på en spole. Då går det att sticka och väva in garnet i vanliga plagg. Vi har verkligen fått upp farten och tack vare den nya finansieringen kan vi hålla takten, säger Edwin Jager.
