Ò»±¾µÀ

Under Almedalsveckan lyfter Barnafrid frågor om barn som far illa. I två seminarier samlas aktörer från bland annat Barnafrid, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Socialstyrelsen för att diskutera aktuella utmaningar och möjliga vägar framåt. Frågorna knyter an till Barnafrids regeringsuppdrag inom kunskapsutveckling om våld mot barn och stöd till yrkesverksamma.

– Barn som utsätts för våld berör oss alla. I Almedalen vill vi bidra till att synliggöra vad som behöver göras och föra ett samtal om hur arbetet kan utvecklas vidare, säger Rikard Tordön, utredare vid Barnafrid.

Familjecentraler – en viktig del i det förebyggande arbetet

Det första seminariet handlar om familjecentralernas roll i det våldsförebyggande arbetet. Här presenteras resultat från en enkätundersökning om personalens förutsättningar att arbeta förebyggande, samt en kommande arbetsplatsutbildning för familjecentraler. Därefter följer ett panelsamtal med representanter från Föreningen för familjecentralers främjande (FFFF).

– Familjecentraler är en etablerad samverkansform som ger goda möjligheter att både upptäcka våld tidigt och arbeta förebyggande, säger Rikard Tordön.

Under seminariet diskuteras också hur den nya socialtjänstlagen och utökade hembesöksprogram påverkar arbetet i praktiken.

När barn utsätts för brott – hur kan rättigheterna stärkas?

Det andra seminariet är ett panelsamtal som tar sin utgångspunkt i att många barn som utsatts för våld inte får rätt stöd i tid. Fokus ligger på hur barns rättigheter kan stärkas genom hela processen, från tidig upptäckt och anmälan till utredning och fortsatt stöd.

– Barn som utsätts för brott riskerar att hamna mellan olika delar av samhället, där stödet inte alltid hänger ihop. I seminariet vill vi lyfta vilka konsekvenser det får för barnet och vad som behöver förändras, säger Sofia Melén Moadi, utredare vid Barnafrid.

I seminariet medverkar bland annat representanter från Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Barnafrid. Samtalet lyfter centrala utmaningar, som parallella utredningar, långa väntetider, varierande stödinsatser och bristande delaktighet för barnet, samt vad dessa innebär i praktiken.