â Givetvis Ă€r det starkt förknippat med LiU:s 50-Ă„rsfirande. Vi firar ju över 50 Ă„r som civilingenjörer! sĂ€ger de med omisskĂ€nnlig stolthet.
Det blir ett stort arrangemang under hela dagen den 25 april, med inledning av dekanen Johan Ălvander samt föredrag om utbildningen nu och dĂ„. Det blir sammanlagt sex olika föredragshĂ„llare som berĂ€ttar om forskning och utveckling vid universitetet.
Han och Lasse à hman var teknologer mitt under uppbyggnaden av Linköpings tekniska högskola. Campus Valla Àr en del av deras uppvÀxt. Och nÀr de pratar om studenttiden sÄ kÀnns det som i gÄr.
â NĂ€r vi gick hĂ€r sĂ„ var âBaljanâ bara en stor grĂ€sgrop, dĂ€r KĂ„rallen stĂ„r i dag. C-huset var mycket mindre. Runt A-huset stod det fortfarande byggstĂ€llningar, berĂ€ttar Lasse Ă hman
Vad minns ni mest av undervisningen?
â LĂ€rarna. De var verkligen karaktĂ€rer, och vĂ€ldigt duktiga. Dan Loyd, Nisse MĂ„rtensson, Peter Hackman, Ă ke Hammarström till exempel. Men det var vĂ€ldigt svĂ„r matematik. Jag tror inte att de riktigt visste var de skulle sĂ€tta ribban. Första Ă„ren var det mĂ„nga studenter som slutade, sĂ€ger Jon Wikdahl.
â LĂ€rarna var vĂ€ldigt pĂ„hittiga och roliga. Vi kunde alltid frĂ„ga dem om de vill vara domare i nĂ„gon spexig tĂ€vling mellan oss studenter. De nappade direkt!
Metoder i undervisning kommer och gÄr. TV-undervisningen som bedrevs pÄ högskolan ansÄgs vÀldigt modernt pÄ tidigt 1970-tal.
â Det var rĂ€tt svĂ„rt att hĂ€nga med, och frĂ„gor fick man ta med lĂ€raren efterĂ„t!
â Och sĂ„ studentorkesterfestivalen, SOF, förstĂ„s, det var ju den största hĂ€ndelsen. Det var sĂ„ mycket liv och rörelse. SĂ„ mĂ„nga orkestrar och sĂ„ mycket tokroligt som hĂ€nde, sĂ€ger Lasse Ă hman.
Sedan tystnar de en stund. Jon Wikdahl pekar uppÄt nÀr vi kommer till MÀrkesbacken: Den stora skulpturen med de röda cylindrarna, av Ernst Nordin/Hans Winberg, pryds av en gul Maskinteknik-logga. SÄ har det förstÄs inte alltid varit.
â Det var en kille i en Ă„rskurs över oss som var bergsklĂ€ttrare. För honom var det inget konstigt att med ett par stolpskor klĂ€ttra upp dit och sĂ€tta pĂ„ mĂ€rket.
Men historien slutar inte dÀr:
â NĂ„got Ă„r senare var det nĂ„gra frĂ„n Industriell ekonomi som tyckte att M-skylten var alldeles för fin. SĂ„ de hyrde en byggkran och tog bort den. Fast det var inte sĂ€rskilt svĂ„rt för vĂ„r bergsklĂ€ttrare att lösa, skrattar Lasse Ă hman.
Man anar en viss rivalitet mellan Industriell ekonomi och Maskinteknik?
â Ja, sĂ„ var det nog. Vi var nog lite olika. I:arna kom med dokumentportfölj och vi kom med vĂ„ra saker i en plastpĂ„se, vi var i M-verkstan och meckade. De sorterade siffror.
â Nej, det kom lite senare. Skitiga jeans, dĂ€remot. Det var det gott om!
I dag har civilingenjörsprogrammet i Maskinteknik (M) en större organisation omkring sig. Maskinteknologsektionen Àr en av de mest aktiva studentsektionerna med mÄnga föreningar. Albin Persson studerar andra Äret pÄ programmet, och Àr ocksÄ ansvarig i M-sektionens alumni-utskott.
â Albin Ă€r stjĂ€rnan hĂ€r. Han har hjĂ€lpt oss med allt! Det kommer att gĂ„ bra för honom, fyller Lasse Ă hman i innan Albin hinner sĂ€ga nĂ„got sjĂ€lv.
KĂ€nner du igen rivaliteten mellan de gamla klassiska programmen?
â Det stĂ€mmer lite, att det Ă€r vissa skillnader, kommenterar Albin. Men de har nog suddats ut. I:arna har kurser i verkstan. Och M-programmet har industriell ekonomi-kurser nu för tiden.
Anders Ekinge, utbildningsledare pÄ Tekniska fakulteten, har ocksÄ varit behjÀlplig för att fÄ jubileet pÄ plats. Nu förbereder de för fest. Studenter och lÀrare Àr inbjudna att delta pÄ föredragen som hÄlls i Collosseum den 25 april.