Barn har lÀnge varit symboler för framtiden och visioner för det ideala samhÀllet. Med hjÀlp av idéhistoriska perspektiv utforskar jag i min avhandling hur detta tagit sig uttryck i nationalsocialistiska och kommunistiska organisationer för barn under mellankrigstiden. Att fÄnga, fostra och forma den yngre generationen ansÄgs vÀsentligt av organisationer frÄn bÄda sidor för att möjliggöra ett förverkligande av deras respektive utopier.
I min avhandling vill jag inte bara fÄnga upp hur barn har setts som objekt för uppfostran och politisk förÀndring utan Àven hur de, genom sin organisation, varit med att pÄverka sin samtid.