Samverkansövningar genomförs för att, precis som namnet antyder, öva organisationers samverkan. De övade aktörerna lÀr sig varandras sprÄk, kultur och arbetssÀtt, och hur de kan dra nytta av varandra för att uppnÄ bÀttre verkan. Men hur vet vi att en övning uppfyller detta mÄl?
I en nyligen genomförd studie undersökte forskare frÄn CARER en alternativ metod för att utvÀrdera samverkansövningar som kan ge en inblick i hur jobbig övningen var för de inblandade deltagarna.
Ett problem för samverkansövningar kan nÀmligen vara att inte alla deltagare utmanas i sÀrskilt stor utstrÀckning. Det leder till att endast nÄgra av alla deltagare motiveras att söka nya samverkansformer och dra nytta av andra organisationer. För övriga deltagare blir övningen endast en uppvisning av fÀrdigheter som de redan kan vÀl, utan nÄgot behov av just samverkan.
I studien anvÀndes ett etablerat vetenskapligt frÄgeformulÀr utvecklat för att mÀta individers mentala arbetsbelastning. Detta testades pÄ en större samverkansövning med 44 deltagare frÄn rÀddningstjÀnst, ambulanssjukvÄrd och polisen. Resultatet visade att i just den övningen var det frÀmst ledningsfunktioner frÄn rÀddningstjÀnsten som upplevde en utmaning, medan övriga organisationer och funktioner angav en i sammanhanget mycket lÄgt skattad arbetsbelastning.
Exakt hur anstrÀngande en samverkansövning ska vara, och för vilka, kan sjÀlvklart diskuteras. Men stora, pÄkostade övningar med mÄnga inblandade organisationer dÀr endast ett fÄtal individer blir utmanade att söka samverkan nÄr kanske inte den avsedda effekten. I vÄr studie visade vi pÄ ett lÀmpligt verktyg för att utvÀrdera, och möjligen designa, samverkansövningar specifikt utifrÄn detta perspektiv.
