DÃ¥ man kommer överens om internationella ramverk, kommer besluten ofta frÃ¥n toppen: förhandlingar pÃ¥ hög instans leder till ett beslut och det beslutet skall genomföras nationellt, oavsett olika situationer olika i länder. Fokus ligger pÃ¥ lagstiftande organ, lagar och policys för att driva igenom beslutet.Â
– Mina studier visar vad problemen kan bli när andra aspekter av hur ett beslut skall tillämpas nationellt förbises, säger Prabhat Upadhyaya.Â
En typ av ramverk för klimatpolicys som tagits i bruk efter FN:s klimatmöte pÃ¥ Bali 2007 är NAMA. NAMA stÃ¥r för Nationally Appropriate Mitigation Action och betyder nationellt lämpliga utsläppsminskade Ã¥tgärder. Länder inom FN har olika kapacitet att delta i arbetet för att minska utsläpp av växthusgaser. NAMA uppmärksammar den skillnaden och gÃ¥r ut pÃ¥ att länder kan göra frivilliga insatser och kan fÃ¥ internationellt stöd för att genomföra dem. I sin avhandling har Prabhat Upadhyaya undersökt hur det fungerade dÃ¥ NAMA tillämpats av Indien, Brasilien, och Sydafrika. Â
– Dessa länder är framväxande ekonomier, som har begränsade men möjliga resurser för att delta i klimatarbetet. Länderna har ocksÃ¥ olika energiförsörjningsformer och fördelning av resurser, samtidigt som de representerar en geografisk spridning, förklarar Prabhat Upadhyaya urvalet av länder.Â
Över fyrtio intervjuer och en genomgÃ¥ng av 193 FN-länders nationella klimatprogram och de utvalda ländernas kapacitet pÃ¥ institutionell nivÃ¥ att engagera sig i klimatarbete ligger bakom avhandlingen. Prabhat Upadhyaya har identifierat hur Brasiliens, Indiens och Sydafrikas engagemang varierat, och bakomliggande orsaker till det. Utöver att den nationella lagstiftningen skall hänga med i besluten mÃ¥ste även landets normer och värderingar tas i beaktande, samtidigt som statens kapacitet till att pÃ¥ hög institutionsnivÃ¥ koordinera tillämpandet är en faktor.Â
– Att stärka samarbetet mellan olika departement i landet är avgörande för att implementera klimatpolicys på ett bra sätt. Nationell politik är väldigt dynamisk och påverkar den internationella politiken, det skall heller inte glömmas bort.
Ett exempel pÃ¥ nationell klimatpolitik som pÃ¥verkar den internationella arenan är USA:s. Vad händer nu med Parisavtalet, dÃ¥ Trump valt att pÃ¥ exekutiv order att gÃ¥ ur? Enligt Prabhat Upadhyaya var utträdet inte oväntat, men sÃ¥klart inte önskvärt. I och med utträdet kan ändÃ¥ vissa mothandlingar uppkomma:Â
– Vi kan redan nu se att EU och länder som Indien och Kina står fast vid avtalet och har uttryckt att de kommer att förstärka sitt arbete. Vi får vänta och se hur det hela utspelar sig.
Han tillägger att det dÃ¥ ocksÃ¥ är möjligt att jobba runt beslutet att gÃ¥ ur istället för att oroa sig över hur en nationell ledare som president Trump kan pÃ¥verka ramverk och förhandlingar frÃ¥n insidan. Den nationella politiken som kan influera internationella riktlinjer är ocksÃ¥ den dynamisk, och cyklisk. Â
– Det är möjligt att driva internationella avtal utan en specifik stat. USA var inte med i Kyoto-programmet och det implementerades rätt framgångsrikt, Prabhat Upadhyaya.
– Mina studier visar vad problemen kan bli när andra aspekter av hur ett beslut skall tillämpas nationellt förbises, säger Prabhat Upadhyaya.Â
En typ av ramverk för klimatpolicys som tagits i bruk efter FN:s klimatmöte pÃ¥ Bali 2007 är NAMA. NAMA stÃ¥r för Nationally Appropriate Mitigation Action och betyder nationellt lämpliga utsläppsminskade Ã¥tgärder. Länder inom FN har olika kapacitet att delta i arbetet för att minska utsläpp av växthusgaser. NAMA uppmärksammar den skillnaden och gÃ¥r ut pÃ¥ att länder kan göra frivilliga insatser och kan fÃ¥ internationellt stöd för att genomföra dem. I sin avhandling har Prabhat Upadhyaya undersökt hur det fungerade dÃ¥ NAMA tillämpats av Indien, Brasilien, och Sydafrika. Â
– Dessa länder är framväxande ekonomier, som har begränsade men möjliga resurser för att delta i klimatarbetet. Länderna har ocksÃ¥ olika energiförsörjningsformer och fördelning av resurser, samtidigt som de representerar en geografisk spridning, förklarar Prabhat Upadhyaya urvalet av länder.Â
Över fyrtio intervjuer och en genomgÃ¥ng av 193 FN-länders nationella klimatprogram och de utvalda ländernas kapacitet pÃ¥ institutionell nivÃ¥ att engagera sig i klimatarbete ligger bakom avhandlingen. Prabhat Upadhyaya har identifierat hur Brasiliens, Indiens och Sydafrikas engagemang varierat, och bakomliggande orsaker till det. Utöver att den nationella lagstiftningen skall hänga med i besluten mÃ¥ste även landets normer och värderingar tas i beaktande, samtidigt som statens kapacitet till att pÃ¥ hög institutionsnivÃ¥ koordinera tillämpandet är en faktor.Â
– Att stärka samarbetet mellan olika departement i landet är avgörande för att implementera klimatpolicys på ett bra sätt. Nationell politik är väldigt dynamisk och påverkar den internationella politiken, det skall heller inte glömmas bort.
Ett exempel pÃ¥ nationell klimatpolitik som pÃ¥verkar den internationella arenan är USA:s. Vad händer nu med Parisavtalet, dÃ¥ Trump valt att pÃ¥ exekutiv order att gÃ¥ ur? Enligt Prabhat Upadhyaya var utträdet inte oväntat, men sÃ¥klart inte önskvärt. I och med utträdet kan ändÃ¥ vissa mothandlingar uppkomma:Â
– Vi kan redan nu se att EU och länder som Indien och Kina står fast vid avtalet och har uttryckt att de kommer att förstärka sitt arbete. Vi får vänta och se hur det hela utspelar sig.
Han tillägger att det dÃ¥ ocksÃ¥ är möjligt att jobba runt beslutet att gÃ¥ ur istället för att oroa sig över hur en nationell ledare som president Trump kan pÃ¥verka ramverk och förhandlingar frÃ¥n insidan. Den nationella politiken som kan influera internationella riktlinjer är ocksÃ¥ den dynamisk, och cyklisk. Â
– Det är möjligt att driva internationella avtal utan en specifik stat. USA var inte med i Kyoto-programmet och det implementerades rätt framgångsrikt, Prabhat Upadhyaya.