Ò»±Ÿ”À

Traditioner och symboler

Ceremonin vid den akademiska högtiden vid LiU har både gamla och nya traditioner och symboler. En del har sina rötter i medeltidens universitet i Europa och en del är universitetets egna.

Ceremonin vid LiU har traditioner från medeltiden och präglas av olika symboler.

Den första akademiska högtiden i Linköping hölls av Linköpings högskola i Katedralskolans aula 1971 och var en professorsinstallation. 1973 flyttade den till domkyrkan när den slogs ihop med den första doktorspromotionen. 1975 blir Linköpings högskola universitet och 1987 flyttade man högtiden till det nybyggda Konsert och Kongress i Linköping. Sedan 2004 firar vi också högtiden i Norrköping var tredje gång. Successivt har ceremonin väsentligen förändrats och från och med 2025 är den återigen uppdelad så att doktorspromotionen äger rum på våren och professorsinstallationen på hösten.
Promotion Linköpings domkyrka 1975. Fotograf: Arkivbild Ò»±Ÿ”Às universitet

Kreatörerna som skapar symbolerna

SĂ„ tillverkas en doktorshatt

Visste du att mÄnga av doktorshattarna Àr handgjorda och att det bara finns tre hattmakare i Sverige som gör dem? En av dem Àr Marie Fredsberg Lindström i SkÀrblacka som gjort hattar till LiU:s doktorspromotioner i decennier.

Ett riktigt hantverk

Visste du att många av doktorshattarna är handgjorda och att det bara finns tre hattmakare i Sverige som gör dem? En av dem är Marie Fredsberg Lindström i Skärblacka som gjort hattar till LiU:s doktorspromotioner i decennier.

Ceremonins symboler

Insignierna

Insignier - efter latinets singie - är de rituella och fysiska föremål som är bevis på ett ämbete eller tillhörighet till en organisation. De förekommer vid olika högtidligheter och sprider glans över dessa.

Under den akademiska högtiden lämnar promotorn (den professor eller docent som förrättar promotionen) över insignier som tecken på doktorns värdighet. De består av hatten eller kransen, ringen och diplomet.

Hatten

Hatten symboliserar sedan länge makt och frihet. I det gamla Rom betydde frigivningen av en slav att han fick rätt att bära hatt.

I dag är doktorshatten hög, svart och veckad och pryds av olika emblem beroende på vilken fakultet den promoverade kommer från. Vid LiU har medicine-hatten ett emblem i form av ett eklöv och lager i en ram med eskulapstaven i centrum. Eskulapstaven, eller Asklepiosstaven, är en symbol för läkekonsten bestående av en stav omslingrad av en orm. Den härstammar från grekisk mytologi där den var läkedomsguden Asklepios attribut. Teknologie-hatten har en triangel och cirkel inflätade i varandra och i cirkelns nederkant ”LiTH”. Efter promoveringen kan doktorshatten bäras ihop med högtidsdräkt vid andra högtidliga tillfällen på universitetet.

Hattarna är handgjorda och det finns bara tre hattmakare i Sverige som gör dem. En av dem är Marie Fredsberg Lindström i Skärblacka som har gjort hattarna till LiU:s doktorspromotioner i decennier (se film).

Kransen

Den som blir filosofie doktor bär en lagerkrans – en symbol för seger, mod, lärdom, framgång och diktning.

Det första belägget på att en krans förekommit vid en promotion är i Uppsala år 1600. Under en period i promoveringshistorien gjordes kransarna i metall och pryddes av ädelstenar. Nutidens kransar tillverkas av färska lagerblad. Den kan härledas till Apollon, vetenskapens och diktningens gud. Kransen förekom även som segersymbol vid grekernas idrottstävlingar och vid triumftågen i antikens Rom.

2005 till 2024 var det Erica Johansson, florist, som sydde lagerkransarna av lagerblad. Det var ceremonimästaren Karin Lohm som beställde dem i Uppsalamodell (de har en öppning i framkant) som sedan Erica tog fram en version av. Först gjorde hon en stomme av ståltråd efter den promoverades huvudmått och lindade den med speciell tejp. Sedan plockade hon bladen ett och ett från lagerbladsbuskar och sydde fast dem på stommen för hand med nål och tråd.

Ringen

Det andra insigniet, doktorsringen, är en symbol för forskarens trohet mot vetenskapen. Ringen är tecknet för vetandets oändliga värld genom sin form och symbolen för den promoverades äktenskap med jungfrun Sofia, den personifierade visheten. Ringen ska bäras på vänster ringfinger, men eftersom det kan bli för mycket ihop med en eventuell vigselring bärs den ofta på höger ringfinger.

Ringen är av guld och ser olika ut beroende på vilken fakultet som promoverar. Vid LiU är medicinedoktorns ring en lagerkrans bruten av en eskulapstav. Filosofiedoktorns ring är en lagerkrans. Teknologiedoktorns ring är en lagerkrans bruten av texten LiTH och den inre delen av universitetets sigill.

Det är guldsmeden Johan Lindh som tillverkar ringarna. Före honom var det hans far, Sven-Yve Svensson. Johan valsar, stansar, präglar, pressar, stämplar, formar, löder och graverar. Stämpeln i ringen står för vem som utfört arbetet, i vilken stad och vilken karathalt metallen har, det vill säga VD L 18k.

Linköpings universitet överlämnar doktorsringar enbart till hedersdoktorerna men många promoverade doktorer köper själva sin ring. Det är enbart de doktorer som är med på ceremonin som kan köpa en ring, eftersom ceremonin likställs med en vigsel. Är man inte på plats kan man inte vigas.

Diplomet

Det tredje insigniet är diplomet eller mästarbrevet, som förr i tiden var ett dokument som kunde vara flera sidor långt och dekorerat med guld och rosetter. Det kunde bland annat användas som examensbevis och resedokument och för att hindra att man sattes i fängelse på grund av penningskuld.

Vid LiU var de första årens diplom stora och namnen skrevs för hand av bland annat LiU-anställde Björn Böke. 2016 uppdaterades utseendet på diplomet då det krymptes till A3-format. Peter Modin vid LiU tog fram det nya på ett tjockare strukturerat papper med LiU:s ceremoniella sigill tryckt med silverfoliering. Allt förutom promotorns signatur är i dag tryckt. Tekniska fakultetens diplom är på svenska, filosofiska och medicinska fakulteten på latin.

Fotograf: Magnus Johansson
Doktorspromoveringen 2024.
Doktorshatt.
Lagerkrans som skapas av Erica Johansson 2024.
Doktorsring vid promovering, Filosofie doktor. Fotograf: IngBeth Larsson
Doktorsring vid promovering, Filosofie doktor.
Doktorsring vid promovering, medicine doktor. Fotograf: Emma Busk Winquist
Doktorspromotion visar hattar i rad. Fotograf: Magnus Johansson

Parnassen

När insignierna har överlämnats leder promotorn doktorn över den broliknande parnassen. Den har fått sitt namn efter berget Parnassos i Grekland, som under antiken var helgat åt muserna och Apollo.

Den här rörelsen över parnassen är en symbolisk handling där doktorn förs fram över bron från forskarstuderande till fullvärdig självständig lärare.

LiUs parnass har formgivits och tagits fram av Anders Narbrink, då verksam vid Estetiska institutionen, och Mats Nåbo, lärare inom design, maskinkonstruktion och produktionsteknik. Parnassen pryds av inskriptionen »Semper sint in flore« – Må de alltid blomstra - som är hämtad från den kända studentsången »Gaudeamus igitur«. Inskriptionen är gjord av Mats Sjöberg. De vävda banden på parnass och processionsstavar är vävda av Ulrika Liljegren.


Vid promoveringen leder en promotor en doktor över parnassen. Fotograf: Peter Holgersson AB

Takdekorationerna

Takdekorationerna som hÀnger över scenen under festkonserten och ceremonin i Crusellhallen i Konsert och Kongress i Linköping och var tredje Är i De Geerhallen i Norrköping, symboliserar LiU:s tre fakulteter. Cirkeln, linjen och kuben. Det Àr fakulteterna som promoverar sina doktorer, dÀrför togs symboler fram för de olika fakulteterna.

Det var Sven Hartman, dÄvarande prodekan pÄ Filosofiska fakulteten, som ville se en förÀndring efter att ceremonin flyttat till Konsert och Kongress frÄn domkyrkan. Han pratade med Hans Lundgren, dÄvarande director musices och ceremonimÀstare och med Sven Erlander, dÄvarande rektor. Efter det bildades en arbetsgrupp som fick uppdraget att fylla scenrummet till Akademiska högtiden. Den fick en mÄnad pÄ sig under 1994. Gruppen bestod av Jan Sjögren och Ove NÄbo som bÄda var formgivningslÀrare pÄ slöjdlÀrarutbildningen, och Hans Lundgren och Mats NÄbo, lÀrare inom design, maskinkonstruktion och produktionsteknik.

Vid akademiska högtiden 1995, Sven Erlanders sista Är som rektor, hade arbetsgruppen tagit fram en scensymbolik och skapat det rum pÄ scenen som Àr grunden till det vi har i dag. Ove NÄbo, som ville ha med rörelse i sina kreationer, tog fram de rörliga takdekorationerna i form av fakulteternas symboler som togs fram för detta ÀndamÄl.

Fakulteternas symboler: Cirkeln, linjen och kvadraten

SÄ hÀr förklarar Hans Lundgren de olika symbolerna i en Àldre version av det tryckta programmet för akademiska högtiden.

”Cirkeln hör till mĂ€nsklighetens Ă€ldsta symboler. Den kan ses som tecken för solen, livet, Ă€gget och kroppen. I de flesta kulturer brukas den bland annat i betydelsen det ursprungliga och ses ocksĂ„ som sinnebild för totalitet. Klotet Ă€r cirkelns tredimensionella motsvarighet. Det Ă€r en omslutande, skyddande och organisk form, som lĂ„nat mycket av symboliken frĂ„n cirkeln. Den röda fĂ€rgen förknippas med solen, livet och kĂ€rleken. Summan av detta kan dĂ€rför förbindas med HĂ€lsouniversitetet.

Linjen Àr en mycket ursprunglig form, kanske det första grafiska spÄret av en mÀnsklig hand med ett ritande verktyg. Den kan uppfattas som en rumslig riktning, i överförd bemÀrkelse Àven tankens rörelse. Men vi kan ocksÄ se linjen som en grÀns som delar och avgrÀnsar. I detta finns en enkel ansats till ett intellektuellt resonemang. Vad som finns pÄ ena sidan stÀlls mot nÄgot annat. Att kunna kategorisera Àr av avgörande betydelse för ett analyserande samtal. Den gröna fÀrgen ges hÀr betydelsen av natur, liv och glÀdje. Linjen som stÄr för bÄde rörelse och avgrÀnsning brukas i kombination med den gröna fÀrgen som symbol för den filosofiska fakulteten.

Kvadraten, som i flera kulturer symboliserar marken och jorden, gavs som hieroglyf betydelsen förverkligande och materialisering. Kuben stĂ„r för stabilitet och orubblighet. Vi kan ocksĂ„ se kvadraten och dess tredimensionella motsvarighet kuben som representanter för den av mĂ€nniskan med konst och skicklighet (techne) konstruerade formen. Mycket av vĂ„ra materiella konstruktioner bygger pĂ„ denna grundidĂ©, i varierad form som volym eller rum. BlĂ„tt kan vara symbol för bestĂ€ndighet och storslagenhet, men ocksĂ„ för den oĂ€ndliga rymd i vilken vi gör vĂ„ra konstruktioner. Kuben och den blĂ„ fĂ€rgen ger oss hĂ€r symboler för Tekniska högskolan.”

Dessa tre symboler anvÀndes ocksÄ av Hans Lundgren nÀr han komponerade de tre första fanfarerna. De ersattes dock av Daniel Nelsons fanfarer som skrevs till 40-Ärsjubileet 2015. De framförs med tre brassinstrument och spelas innan fakultetens promotor sÀtter pÄ sig sin hatt/krans och tar pÄ sig rollen som promotor. De anvÀnds alltsÄ som inledning till varje fakultets promotionsceremoni.

En belyst röd cirkel Fotograf: Magnus Johansson
En grön belyst linje Fotograf: Magnus Johansson
En blÄ belyst kub Fotograf: Magnus Johansson

Prestaverna eller processionsstavarna

Vid in- och uttåg går processionen in i salen och upp på scenen under ledning av tre marskalkar. Marskalkarna är studenter som bär varsin prestav, en för varje fakultet. Prestaverna vid LiU designades och tillverkades av Mats Nåbo 1995.

En prestav (från ryskans pristav som betyder uppsyningsman) är en marskalk vid en procession, särskilt i begravningståg. Även prestavens stav kallas prestav. Förekomsten av prestav var ett sätt att visa en särskild hedersbetygelse för den döde. Till Sverige kom traditionen under 1500-taalet på Johan III:s tid och spreds inom adeln.

På 1950-talet fanns seden inom alla socialgrupper, men bara sydväst om en linje från Värmland till sydöstra Småland. Bruket har sedan slutet av 1900-talet i stort sett upphört, men finns alltså kvar inom akademien.

Rektorskedjan och dekankedjorna

Det stora smycket, kedjan, som rektor och dekaner vid LiU bĂ€r under den akademiska högtiden Ă€r en symbol för bĂ€rarens makt men Ă€ven ett beskydd för bĂ€raren och förekommer i mĂ„nga kulturer. Ämbetskedjan som sĂ„dan hĂ€rstammar frĂ„n medeltiden dĂ„ den bars av kungar, riddare, domare, borgmĂ€stare, skrÄÄldermĂ€n med flera och sĂ„ smĂ„ningom Ă€ven universitetsrektorer. I Sverige introducerades rektorskedjan i slutet av 1800-talet dĂ„ kung Oscar II skĂ€nkte en först till Uppsala universitet och nĂ„gra Ă„r senare till Lunds universitet.

Linköpings universitets rektorskedja

År 1975 blev Linköpings högskola universitet och en rektor vid ett universitet bör ha en rektorskedja. Gunnar Wenngren, tjĂ€nsteman vid LiU, tog fram skisser dĂ€r det nya sigillet, Linköpings stadsvapen (lejonet) och nationens symbol (tre kronor) fanns med.

I april samma Är fick den 24 Är gamla och nyutbildade guldsmeden Margareth Sandström i uppdrag att formge och tillverka rektorskedjan utifrÄn skisserna. Bara en mÄnad senare skulle kedjan vara klar. Som tur var höll Àven Margareths tyske pojkvÀn Peter de Wit pÄ att utbilda sig till guldsmed och tillsammans fÀrdigstÀllde de kedjan.

Den 866,3 gram tunga silverkedjan skÀnktes av Linköpings kommun i samband med universitetsinvigningen den 28 maj 1975 till Linköpings universitets rektor som dÄ var Hans Meijer. Sedan dess har kedjan burits av Sven Erlander, Anders Flodström, Bertil Andersson, Mille Millnert, Helen Dannetun och Jan-Ingvar Jönsson. NÀr en ny rektor installeras anvÀnds kedjan i ceremonin i en symbolisk handling dÀr hyendet, det vill sÀga kudden med rektorskedjan, vandrar mellan kÄrordföranden och dekaner innan den nÄr rektor emerita som trÀr kedjan om den tilltrÀdande rektorns hals.

Som rektor bĂ€r man kedjan framför allt i samband med Akademiska högtider, inte bara pĂ„ LiU, utan Ă€ven nĂ€r man som rektor gĂ€star ett annat universitet. Kedjan har besökt flera svenska universitet och har Ă€ven varit i Finland, Lettland och till och med Moskva. Den har varit med om högtidliga tillfĂ€llen, storartade fester och till och med dansat bugg pĂ„ HerrgĂ„r’n.

I jÀmförelse med de gamla universiteten som Uppsala och Lund med rektorskedjor i guld frÄn 1800-talets slut, stÄr LiU:s rektorskedja verkligen ut som en helt ny modell. Den Àr teknisk och robust och symbolerna Àr unika. Ett tecken pÄ förnyelse.

Tekniska fakultetens dekankedja

Kedjan var en gĂ„va frĂ„n teknologernas studentkĂ„r till dekanus under andra halvan av 70-talet. Även om LiTH var en del av Linköpings högskola och sedan Linköpings universitet betraktades den nĂ€rmast som en egen högskola. KĂ„ren tyckte att LiTH, pĂ„ samma sĂ€tt som KTH, Chalmers och LTH, skulle ha en kedja Ă€ven om LiTH inte formellt sett var ett eget lĂ€rosĂ€te.

SjÀlva medaljen i kedjan Àr LiTHs ursprungliga logga med symboler för de tre första civilingenjörsutbildningarna som startade 1969: Industriell ekonomi (paragrafen), Maskinteknik (kugghjulet) och Teknisk fysik och elektroteknik (atomen). LÀnkarna bestÄr av symbolerna för utbildningsprogrammens sektioner.
Kedjan förvarades lÀnge pÄ dekanus rum i garderoben i en konsumkasse. Detta upphörde efter att kedjan skickats till en av stadens guldsmeder för rengöring och reparation. VÀrderingen av kedjan som Àr gjord i silver med vissa delar av guld ledde till att den började förvaras i kassaskÄp mellan gÄngerna den anvÀnds, vilket Àr pÄ akademiska högtiden och pÄ examenshögtiden.

Filosofiska fakultetens dekankedja

Filosofiska fakultetens dekankedja fick Bengt Sandin ta emot under sin dekanperiod 1997-2006. Bengt tipsade StuFF, StudentkÄren för utbildningsvetenskap och Filosofisk fakultet, om att han skulle bli vÀldigt glad om dekanen vid fakulteten fick en dekankedja.

Fakulteten sÄg lagerkransen som sin symbol och dÀrför ser kedjan ut som lÀnkade lagerblad med en stor rund medalj mitt fram som det stod StuFF pÄ. Efter nÄgra Är gavs just medaljen tillbaka till StuFF:s styrelse som en medalj för ordföranden att bÀra vid högtidliga tillfÀllen. I stÀllet bestÀllde fakulteten en ny kedja frÄn Sandström de Wit och samtidigt togs Filosofiska fakultetens förtjÀnstmedalj fram, som en lite mindre kopia av den pÄ dekankedjan. Det Àr bara ett fÄtal personer som har fÄtt motta den förtjÀnstmedaljen.

Medicinska fakultetens dekankedja

Medicinska fakultetens dekankedja tillverkades 2007 nÀr Mats Hammar var dekan pÄ det som dÄ kallades HÀlsouniversitetet. Kedjan var en gÄva frÄn kÄren Consensus som fick ett bidrag frÄn fakulteten för att kunna skÀnka kedjan till dekanen.

Mats bad Margret Sandström att titta pÄ vad som skulle kunna göras. Hon hade goda kunskaper om HÀlsouniversitetets profil och moderna sÀtt att se pÄ hÀlsa sÄ hon gjorde en skiss, i papp. Den tillverkades sen i silver och Àr lite annorlunda i sin utformning jÀmförelsevis med andra dekankedjor och fick mycket uppmÀrksamhet nÀr Mats bar den första gÄngen. NÀr man inte kopplat ihop kedjan ser den ut som ett V, men nÀr man har den pÄ sig ser den ut som en hel mÀnniska vilket visar pÄ fakultetens helhetssyn pÄ mÀnniskan. I nacken finns dessutom alla underkÄrer till Consensus representerade i brickor som Àr sammanlÀnkade.

Utbildningsvetenskaps dekankedja

Under vÄren 2013 utlyste dekanen pÄ Utbildningsvetenskap, Karin MÄrdsjö Blume, en tÀvling för studenterna pÄ kandidatprogrammet för slöjd, hantverk och formgivning. Uppdraget var att designa en dekankedja pÄ temat kunskap. Elise Elwin, förstaÄrsstudent, vann tÀvlingen och fick ocksÄ tillverka kedjan som bestÄr av sterlingsilver med förgyllda detaljer.

Hennes tanke var kunskapens nyckel. Hon ville ocksÄ att de andra fakulteterna skulle finnas representerade i smycket i och med att lÀrarutbildningarna bygger pÄ samarbete mellan fakulteterna. Kedjan var med pÄ sin första akademiska högtid i november 2013.

Helen Dannetun lÀgger rektorskedjan runt Jan-Ingvar Jönssons hals. Fotograf: Magnus Johansson
Rektorskedja av silver ligger pÄ en blÄ kudde
Johan Ölvander i frack med dekankedjan runt halsen Fotograf: Peter Holgersson AB
Kvinna hÄller upp en dekankedja Fotograf: Charlotte Perhammar
Fotograf: Cecilia Säfström
Medicinska fakultetens dekankedja
Utbildningsvetenskaps dekankedja Fotograf: Cecilia Säfström

Förtjänstmedaljen

Genom förtjÀnstmedaljen som delas ut av rektor under akademiska högtiden visar universitetet sin erkÀnsla och uppskattning för synnerligen förtjÀnstfulla insatser för Linköpings universitet. Den togs fram av Mats NÄbo som tillverkade den först i lera, sedan i gips. Som fÀrdig medalj Àr den i guld och innehÄller texten "Semper sint in flore - MÄ de alltid blomstra" och sigillet.
FörtjÀnstmedaljen vid Linköpings universitet.